The Immigrant as Knight

A poem, in english and translated to swedish, that I wrote a few years ago as part of my swedish lessons. The places and people are part of swedish history and culture, and it's set in Stockholm

The immigrant as knight plays chess with the locals at Kulturhuset,

He always draws the black chess pieces

The immigrant as knight understands the coincidence

 

The immigrant as knight, drunk naked and bloody, crawls down the

center aisle of Storkyrkan with the cross carved into his chest

 

The immigrant as knight overhears the story of the gold was taken

from the churches in Sweden

He rips his gold fillings out and offers them to the priest

 

The immigrant as knight always wears a Che Guevara T-shirt

He rips his shirt off, waving the image into the faces of the locals at

Café Gråmunken

The immigrant as knight has no idea who Che Guevara is

 

The immigrant as knight recalls the stories of the Stockholm blood

bath

He washes the cobblestones at Stortorget with the blood of his fallen

comrades, the songs of the partisans filling his mind

 

The immigrant as knight leans on Evert Taubes shoulder,  peering into

the night for a taxi he can’t pay for

The immigrant as knight offers him his white steed

 

The immigrant as knight wanders around the museums searching for

truth

He sees himself impaled at Galgbacken and whips himself in pity

The immigrant as knight nearly gives up his quest

 

The immigrant as knight speaks in tongues

He climbs Katarinahissen, believing it’s the tower of Babel,

nearly throwing himself off before reaching the top

 

The immigrant as knight plays chess with the locals at Kulturhuset

He always draws the white chess pieces

The immigrant as knight does not understand the coincidence

 

The immigrant as knight wants to save your soul

 DLH 24-01-07


Invandraren som Riddare

 

Invandraren som Riddare spelar schack med Stockholmarna i

Kulturhuset

Han spelar alltid med de svarta pjäserna

Invandraren som Riddare förstår tillfälligheternas spel

 

Invandraren som Riddare, berusad, blodig och naken, kryper längs

Storkyrkans mittgång med en kors inskuret  i sitt bröst

 

Invandraren som Riddare snappar upp berättelsen om hur guldet togs

från kyrkorna i Sverige

Han river ut sinna guldfyllningar och erbjuder dem till prästen

 

Invandraren som Riddare har alltid på sig en Che Guevara-t-shirt

Han sliter av sig sin tröja och viftar med bilden framför gästernas

ansikten på Cafe Gråmunken

Invandraren som Riddare vet inte vem Che Guevara är

Invandraren som Riddare kommer ihåg berättelsen om Stockholms

blodbad

Han tvättar kullerstenarna på Stortorget med sina fallna vapenbröders

blod, och hans huvud fylls av partisanernas sånger

Invandraren som Riddare lutar sig mot Evert Taubes axel, väntar i

natten på en taxi han inte kan betala för

Invandraren som Riddare erbjuder honom sin vita fåle

Invandraren som Riddare vandrar runt musuem för att söka sänningen

Han ser sig själv genomborrad på Galgbacken och spöar sig i

självömkan

Invandraren som Riddare ganskar ge upp hoppet

Invandraren som Riddare talar i tungor

Han klättrar uppför Katarinahissen, i tron att den är Babels torn,

Kastar sig nästan ut innan han når toppen

Invandraren som Riddare spelar schack med Stockholmarna i

Kulturhuset

Han spelar alltid med de vita pjäserna

Invandraren som Riddare förstår inte tillfälligheternas spel

Invandraren som Riddare vill bevara din själ